palominostallet

I går åkte jag ner och hämtade IX.

Jag och gubben beslutade att jag skulle åka ner på natten till den 25. ( så den 24 var det ut och ta djuren för att komma in så fort som möjligt för att sova någon timme ialla fall innan jag ska iväg)Gubben skulle ta djuren och skicka barnen till skolan på morgonen, även grannen (love her :)) var varskodd om att jag skulle bort så hon hade lite backupp här hemma.
bilen startades klockan 02.00 med mej och Ovve i fram och Zemlan bak..så bar det av ..

Jag kollade om lönen hade kommit in på kontot innan jag åkte, men nej och jag tänkte den kommer nog in nu under natten.....tankade för dom sista kronorna och sen bar det av....
kollade kontot med jämna mellan rum vart efter bensinmätaren sjönk...när jag kommit nästan hela vägen och fortfarande inga pengar på kontot och väldigt tomt i bensintanken, så var jag tvungen och stanna och tanka över på kontot :(.

Ringer en kompis(som visste att jag skulle komma)och vi möts på bestämd plats...då var klockan nästan 6 på morgonen.
Visste ju att gubben skulle till jobbet klockan 7.30 och att han inte hade någon bensin i bilen, hur göra??
Joo jag ringer grannen och frågar om han kan få låna pengar av henne för att kunna tanka,och joo det gick bra..Vad skönt nu kan ialla fall gubben komma till jobbet på morgonen, men vart är min LÖÖÖN????
Åker hem till kompisen rastar hundarna(hon har 2) och sätter oss och äter frukost och sedan tar vi i tu med mitt hår :).
Jag har nämligen med mig extension till mej, som vi sätter in håret, det tog ca 5 timmar med diverse kaffe, rök, kiss och TELEFON!!pauser(för att kolla om lönen kommit men nej då???.. )

Ringer min arbetsgivare  runt 10 och hör med dom, jo allt ser ut att vara i ordning??kan det vara banken???hmmm.....
hur ska jag nu kunna betala Ix????
men när jag ringer banken klockn 11.20 så sitter lönen där :) , i väg till bankomaten och sen vidare till Ix uppfödare.
Möter massor av glada hundar(och uppfödare)fikar och pratar en massa myttigt (och lite skit med:)) till slut så mååste jag ju åka hem(skulle ju kunnat setat i timmar och pratat hund :)) men har ju 2 barn och djuren här hemma att ta hand om när jag kommer hem.

Så klockan 5? sätter vi oss i bilen jag Ovve och 2 glada schäfrar och börjar färden hemåt...

Stannar på Donkan o får litte mat ioss och även lite godis,cigg och dricka till färden.

när jag har ca 10mil kvar hem och klockan är ca21.00 känner jag att jag är MYCKET trött då jag bara sovit 1,5 timmar dom senaste 2 dygnen, men lyckas att hålla mej vaken med fönstret nervevat (och antagligen en bra förkylning på oss alla folk och hundar?).
Piggnar till lite och lyckas att komma hem runt 22.00 ut med hundarna och rasta dom, ner i pannan och tända(burr lite kallt,men barnen hade eldat lite iaf:(vilka änglar dom är)) ut och fodra djuren och sen i SÄNG vid 23.00
efter en mycket JOBBIG, NERVÖS och GLÄDJANDE dag!!!!
(klockan ringde ju klockan 06.00 i dag)

och nu när jag skriver detta så ligger IX vid mina fötter :-)

i slutet på månaden åker jag antagligen och hämtar Dewines White Ix en vit schäfer hanne på 6månader, nere i Hässleholm :) :) ska sr

ska strax ringa han och bestämma dag:) !!

nu ska jag skriva om vad som hände Söndagen den 26 April-05

då var Lusen 8 år Owwe 6år och Wille 4år och Knäppin 17år.

Det började som en helt vanlig söndag...

 Klockan 8.00 så ringde det på telefonen, skyddat nummer, det var någon som frågade om han kunde få pengar tillbaka för hunden  som hans syster köpt av oss, som systern lämnade till baka ( för 5 månader sedan). Jag sa bara att du har inte köpt någon hund av mej, vad jag vet, och har hon  som köpte hunden av mej något att klaga på så kan dom ringa sin advokat .O då säger han att jag har till kl 18.00 på mej .samma kväll, att fixa fram hunden eller pengarna , jag säger ännu en gång att ska dom som köpte hunden av mej klaga. får dom gå till advokat sen la jag på telefon luren. Efter ett par minuter så ringer det igen oxå skyddat nummer , så jag svarar inte för jag antar att det är samma människa. Jag tänker inte så mycket mera på det telefonsamtalet, men berättar det för  min son Knäppin som var uppe och sov när det ringde.

Owwe och Wille springer ut och in mellan grannen Dennis och här hemma hela morgonen och Lusen ringer Anton, en kompis till henne och frågar om hon kan leka med han ? ja det kunde hon göra så dom bestämde att Lusen skulle cykla till Anton och vara där klockan 10.00.Lusen är ivrig att få cykla till Anton så när klockan är tio i 10 cyklar hon i väg (trots att det tar 5 minuter att gå till Anton).

Strax efter att Lusen cyklat iväg kommer det en svart Ford Sierra coupe  in på gården den står så att jag ser att hela vänster sidan är krockad på bilen. Jag går ut på verandan o ur bilen kliver en kille på ca 20år och kommer gående mot mej, jag tror att det är någon som kört fel o ska fråga efter vägen någon stans , för att han har ett papper i handen, han kommer fram till mej och frågar om jag har pengarna eller hunden ? Jag säger precis likadant som jag sagt i telefonen att till dej har jag inte sålt någon hund ialla fall så vill dom som köpte hunden av mej gå till advokat så är dom välkomna att göra det, killen visar ett köpekontrakt på hunden och jag frågar vart någon stans det står HANS  namn där? nej men det är ju hans systers namn som står där , att hon har betalat 3500 kr för hunden och dom vill hon ha tillbaka. Jag svarar att jag tänker inte ge till baka några pengar o framför allt inte till han som jag absolut  inte fått några pengar av, för hunden. Owwe och Wille springer runt husen på gården. dom har jag sett ett par gånger springa in o ut genom ytterdörren  medan vi står och pratar på verandan, jag tänkte att barna inte skulle släppa ut några hundar för då kanske han skulle ta någon av hundarna o åka iväg.

Killen är ganska lugn men hotfull och han säjer till sist att jag har till klockan 18.00 (samma kväll) på mej att ge han pengarna eller hunden om hunden nu var kvar här hemma? annars så skulle hans bröder komma och det är ju synd när barnen är här. säjer han och vänder sej om o går till bilen. På

något vis så har han skrämt mej för jag tar ur nyckeln ur dörren på utsidan som alltid sitter i annars, går in o låser dörren om mej. jag säger till Knäppin att han som skulle komma klockan 6 på kvällen var det som jag stod och pratade med nu på verandan. Jag och Knäppin står och tittar på killen  när han går till bilen och åker, genom köks fönstret, vi skojar om att han inte är så duktig på klockan, i och med att han sa i telefon att han skulle komma klockan 6 på kvällen och nu var ju klockan bara 10 på förmiddagen.

Jag tar för givet att killarna är uppe på sitt rum och leker. efter ca 5 minuter dyker min mamma upp med sin bil på gården, och vill ha kaffe, för hon har varit  förbi hos min granne Dennis, Mamma frågar vad det var för typ hon hade mött utanför grannen i en svart bil som kom här ifrån?
Jag berättar om telefonsamtalet på morgonen och om killens och mitt samtal här på gården för mamma, medan vi dricker kaffet, hon tycker att jag ska ringa till Dennis vår granne och berätta vad jag just berättat för henne, då killen hotat med att komma till baka klockan 6 på kvällen, för jag var ju ensam hemma med barnen för  min man var på jobbet, han jobbar på ett Naturbruks gymnasie som Djurskötare och skulle inte komma hem förens senare på kvällen. jag säger till Mamma att hon var lite löjlig, hota kan väll alla men att han säkert inte skulle komma tillbaka för han kunde ju inte veta att Gubben inte var hemma så han skulle säkert inte våga göra något. Jag var mest rädd för att släppa ut hundarna ifall han skulle få för sig att ta en av hundarna om han kom tillbaka.

Mamma och jag sitter och pratar en bra stund om ditt och datt. Ungefär klockan 11.00 kommer Owwe in genom ytter dörren och frågar efter Wille, jag svarar att han är väll uppe på rummet eller ute, Owwe går upp på rummet men kommer ner igen och säjer att Wille inte alls var där, Jag säger att då är han väll ute på gården eller hon Dennis vår granne. Owwe går ut och mamma och jag fortsätter att prata, efetr en stund kommer Owwe in igen och säger att han inte kan hitta Wille någonstans. Av någon lustig anledning så reser jag mej direkt och går upp på övervåningen och ropar på Wille men får inget svar, Jag går ner igen för jag vet att Wille alltid svarar när man ropar på han och går ut och ropar ute på verandan ,men fortfarande inget svar, jag frågar Owwe om han vart hos Grannen och frågat efter Wille, och ja det hade Owwe och  Dennis svarade att Wille hade inte vart där sen Wille och Owwe varit där och ätit glass, alltså runt klockan 10 på förmiddagen och nu var nog klockan närmare halv 12.
 

Nu började Jag bli orolig,letar över allt till och med i Frys boxen nere i källaren(det tog på krafterna att våga öppna locket på frysboxen!!och inte veta vad man skulle hitta, men den var nästan tom). 
Jag och Owwe går ut och börjar leta efter Wille och ju mer vi letar ju gällare blir ropen på Wille för Owwe, Mamma letar inne i huset. (nu känner jag samma känsla som jag hade när jag var ute på kvällarna för att leta efter min pappa)
Jag går runt ute och ropar men varken ser eller hör något, så jag beslutar mej för att ta mitt dräktiga sto och rida henne för att komma upp lite högre och se bättre. medan Jag hämtar hästen, cyklar Owwe bort mot torvmossen som ligger allra sist på  vår väg. jag går ner till hagen o hämtar hästen och när jag går förbi köks fönstret frågar min Mamma mej om vi hittat Wille? nej svarar jag , då säger Mamma att jag borde ringa polisen, jag svarar ganska surt att nu var hon lite löjlig ,och att Wille har nog gömt sej för Ovve, men jag var nog mest orolig att Wille gömt sej i någon vindfälla eller något (detta var 3 månader efter stormen Gudrun). Eller att han lekt nere vid diket..HAN Var ju bara 4 år och svarade alltid när man ropade så något måste ju ha hänt Wille!!

jag fick på alla grejor på hästen med en farlig fart och nu grät Ovve, så orolig var han, Ovve sa att det var jätte länge sen han hade sett Wille. Jag red som om jag varit galen för nu var jag övertygad om att det hade hänt Wille något, att han satt fast någon stans eller ännu värre tankar cirklade runt i mitt huvud(har haft denna kännsla tidigare,se andra delar), medan jag red o ropade som en galning. Rätt som det var så kom jag på att Wille Kanske gått till Anton för att han också ville leka med Anton och Lusen, Wille har dock aldrig lämnat gården någon gång, men jag tänkte att någon gång ska ju vara den första, så jag red raka vägen bort till Antons hus och frågade Antons mamma om hon sett Wille? nej det hade hon inte gjort.. Plötsligt  så säger jag då att  vi har blivit hotade av en kille. rider raka vägen hem i full Galopp slänger mej av hästen o in med henne i stallet, av med sadel och träns på den hel svettiga hästen, och går raka vägen in till telefonen och ringer polisen!

Polisen som svarar frågar vad som hänt och jag berättar att jag inte kan hitta min son och att vår familj blivit hotad, jag hinner knappt uttala ordet hotad förens han säjer att jag ska dröja kvar i telefonen ett ögonblick. Medan jag väntar i telefonen ber jag min mamma att ringa Gubben på jobbet och be  att han kommer hem på en gång. Nu talar polisen med mej igen han berättar att han skickat ett par bilar hit, men vill att jag berättar från början på morgonen vad som hände och jag berättar om telefonsamtalet och om besöket av killen, som hotade oss, sen vill jag lägga på luren för att fortsätta leta efter Wille, men polisen berättar att jag inte får lägga på luren förens polisbilarna kommit in på våran gård, och det kändes nog som mitt livs längsta samtal trotts att jag antagligen inte pratade med polisen längre än 40-45 minuter, det är vad det tar för polisen att köra hit ungefär. under tiden jag sitter i telefonen med polisen så kommer  Gubben  hem och är helt blek i hela ansiktet, Mamma berättar för Gubben vad jag berättat för polisen om telefonsamtalet och besöket på förmiddagen.

Jag får beskriva för polisen vilka kläder Wille hade på sig då jag sist såg han ( det är något jag alltid funderat på, hur folk kan komma ihåg vad andra har för kläder på sig, det skulle ALDRIG jag kunna) men jag kommer ihåg exakt vad Wille hade på sig.  Till och med att han  hade 2 olika gummistövlar på sig!! (vilket minne man har när det gäller !!) Polisen frågar om jag vet vem det var som vart hemma hos oss och jag sa att jag aldrig sett han förut, men att han påstår att han är bror till hon som köpte hunden av oss.

Nu kom en polisbil in på gården och jag fick lägga på telefonluren  för polisen jag hade talat med. Jag går ut o berättar samma sak för poliserna som är på gården, och strax efter kommer det en polisbil till, Jag frågar om dom har hört något och då svarar dom att dom nyss fått en rapport om ett upphittat barn 5 mil här ifrån, men det var allt dom visste inget namn , ålder, levande eller död!

Polisen bad mej att försöka komma på vad killen hette som hade vart här på förmiddagen, och då ringde jag till min kompis Crille.

Det var nämligen Crille som ringt upp mej för nästan ett år seddan och frågat om jag hade någon hund till salu? för han skulle flytta och dom som skulle hyra Crilles hus efteråt hade sett hans hund och ville då oxå ha en lika dan, då han köpt sin hund utav mej som valp så ringde han då och frågade , jag sa att jag egentligen inte hade någon hund men att dom kunde komma och titta så fick vi se...Dom kom efter ett par dagar tillsammans med Crille. Dom verkade trevliga och barn hade dom oxå (vilket jag hade som krav för att få köpa en valp )så dom fick köpa min hane som var ett år gammal. 

Hörde inget av dom så jag trodde det gick bra, fören efter ca 4 månader då ringer tjejens kille o säger att han skjuter hunden om jag inte tar till baka den.för då hade hunden tydligen kommit lös in i köket och gått upp på deras nya köksbord och satt sej o bajsat! Rivit ner gardinerna, ätit på korkmattan, och på över våningen hade killen legat och sovit utan att han fört något???Jag säger att han kan komma med hunden på en gång ! och sen kommer han med en bur på en flakbil o där i buren står en rottweiler hane på ett år i en bur  på 50x60 cm, Som han inte kan vända sig i, inte sitta, ingen ting! o när jag får ut hunden är han lika mager som min kapplöpnings greyhound är! så vankött hunden va ! det tog mej 3 månader för att få hunden något så när bra i magen för han hade bara fått rått kött hos dom och stått bunden i hallen eller på verandan i koppel...så när han kom tillbaka med hunden och sa att han ville ha en valp istället så sa jag att kan man inte ta hand om en vuxen hund så inte lär ni få någon valp av mej iallafall !! och inga pengar heller för ni har haft hunden i 4 månader, och enligt SKK så räknar man bort vissa %  efter vissa veckor man haft hunden slut diskuterat. det förstod han ( då iallafall).

Så började  hela denna historia !!!.
 

Jag ringer till Crille och frågar om tjejen hade någon bror och om Crille visste vad han hette? jo det visste Crille och jag sa namnet till polisen och då blev det snurr här på gården ska ni se! dom visste direkt vem det var som varit här och hälsat på !

 i samma veva så tro polisen att det är Wille dom hittat 5 mil här ifrån, men dom kan inte säga att han är oskadd eller ens om han lever! det var långa minuter innan vi fick veta något men rätt som det är så räcker den ena polisen en mobil telefon till mej, och så får jag prata med WILLE .. vilken underbar känsla bara att få prata med sitt  barn !!!

men här hemma så var det fortfarande fullt pådrag, den ena polisbilen efter den andra körde in på gården. 
ut hoppade poliser fullt utrustade med skarp laddade vapen.. bara för att det var just den killen som hade vart här !och sen kom det massa med journalister o alla telefoner gick varma, undra hur jurnalisterkan få tag på allt så fort ?

Polisen spärrade av hela vår väg och dom la kryp skyttar i hela skogen runt vägen och vårat hus,, vallade av ett stort område skog med hundar. det stod en polisbil med hela bagagen fullt med skarp laddade vapen, sa tidnings journalisterna, dom stod där hela dagen o kvällen...

Runt klockan halv fyra så kom det en polisbil med en liten smutsig pojke i..(då hadde Wille varit borta i 5 och en halv timma, jag kunde aldrig tro att man kunde bli såå glad, det var som att få barn på nytt nästan! och jag tänkte att nu är det över men icke då.
Wille fick klä av sig alla kläder och så tog polisen dom  och sen skulle vi raka vägen till  sjukhuset, till en läkare som skulle titta på Wille, det hade polisen redan fixat med sjukhuset. så vi fick sätta oss i bilen och köra till sjukhuset, jag och Wille.

Den bilfärden glömmer jag aldrig, för det första så hade vi en polisbil och en journalist bil bakom oss hela vägen fram och tillbaka till sjukhuset. och det som Wille berättade under bilfärden fick mina nackhår att resa sig !!

Wille hade vart hos vår Granne Dennis då en bil kom körandes och en kille sticker ut huvudet genom bilrutan och frågar om ham vill ha glass? Nej det ville han INTE. 
Då tar killen tag i Wille runt magen med ena armen genom rutan och håller fast han utan för bilen och sedan kör han sin väg, när han kört ca 400meter och ÖVER E4an med Wille hängandes utanför bilen stannar han bakom en gammal bensin mack slänger ner Wille i bagagen slänger över han en filt och kör där i från, efter några mil på en dammig grusväg stannar  killen  och öppnar bagageluckan släpar in Wille i ett hus, där det även är en tjej oxå, och så frågar killen om han vill ha Glass. Nej Wille vill fortfarande inte ha glass,(han har svårt att andas för allt damm som kom in i bakluckan på bilen.) 

Han vill åka hem till mamma och pappa säger han, medan dom sitter och pratar så ser Wille en "Bazookas" som han säjer (alltså en pistol), sen kör killen, tjejen och Wille i väg men då får Wille sitta i framsätet med killen och tjejen sitter i baksätet. Dom kör runt ett tag sen stannar dom bilen vid ett Industriområde, tjejen och Wille går ur, och killen åker iväg. Tjejen och Wille gå en bit mot en skog sen säger tjejen att Wille ska stanna där så skulle det komma någon och hämta han senare! sen gick hon sin väg.
Där stod Wille själv vid skogen och väntade på att någon skulle komma och hämta han, så småning om började han att gå (som tur var så gick han åt rätt håll, annars så hade han gått rätt in i en jätte stor skog).

 Wille hittade en väg och började gå sakta, efter ett tag så möter han en dam och hennes dotter ,dom ser att han går och gråter och är smutsig, så dom stannar och frågar hur det är ? Wille säger att han letar efter Mamma och inte kan hitta hem..Den snälla tanten tar Wille med sig hem tvättade av han i ansiktet, för i bilens bagagelucka hade det dammat och Wille hade gråtit så han var alldeles randig i ansiktet, ger han lite saft och några kakor,
Wille var jätte hungrig för han hade bara ätit frukost,och JÄTTE kiss nödig, sen ringde hon polisen.
Det var bara tur att damen tog den vägen vilket hon aldrig gjort tidigare men av någon anledning bestämde hon sej för att gå den istället för att ta bilen en helt annan väg. vilken tur.
vägen är ganska trafikerad och hon ser Wille vid en busshållsplats stå och gråta. tur att han inte blev överkörd för det är 90 på den vägen ! då har Wille gått genom skogen och kommit ut till den vägen och där stod han för han visste inte åt vilket håll han skulle gå.

Wille säger till mej, spontant, i bilen , att man inte får ta barn! Men jag måste erkänna att jag hade svårt att tro på allt han berättade, vilket jag ångrar djupt !

Läkaren hittade inga fysiska fel på Wille, men erbjöd oss ett telefon nummer till BUP, så vi fick åka hem. Väl hemma så ringer polisen, han har talat med åklagaren och säger att vi får polisbevakning dygnet runt, ända till polisen hittar killen som tagit Wille.

Knäppins kompisar har ju sett alla polisbilar i byn och tänker att dom skulle åka upp och se vad som händer hos oss, nyfikna ungar!
sagt o gjort dom sätter sej ett gäng i bilen och svänger in på vår väg o kommer till Dennis, vår granne, rätt som det är står det en polis mitt på vägen med ett skarpladdat vapen riktat mot vindrutan, dom får stanna och rätt som det är så är det fullt med poliser runt bilen dom kliver ur och blir ner slängda på grusvägen med ansiktet ner, killen som satt brevid blev så rädd att han höll på att göra i byxan! dom blev förhörda och fick visa legitimation innan dom fick resa sej upp för att köra vidare till oss. Vad Knäppin skrattade när kompisarna och polisen berättade vad som hänt.

när klockan var strax över ett på natten så berättar poliserna som var hemma att dom antagligen hittat killen 
. så då packade polisen  i hop sina saker och åkte.

dagen efter fick jag ringa till Anders som är advokat och fråga om han ville försvara Wille vid en eventuell senare rättegång? och jo det ville han, så började resorna ner till Advokaten och resorna till polisstationen för massa  förhör (dock ej Wille) vi fick bara redogöra för vad Wille sagt hemma. Det roligaste av allt var nog att jag fick veta när rättegången skulle hållas nere i affären, för det stod i Tidningen, så det var bara hem och ringa Anders, Wille advokat, och jo vi skulle på rättegång i morgon...

RÄTTEGÅNGEN

Efter 3 veckor så var det dax för rättegång .
När vi kom dit så var det ganska lugnt bara en reporter , Nu skulle Gubben och min Mamma få se han som tagit Wille för första gången.
Rättegången gick faktiskt riktigt bra trots att jag var så nervös att jag knappt kunde stå upp, Killens  syster och hennes kille fick vittna om hur dom sett brodern släpa Wille utan för bilen och rakt över E4an och sedan slängt in Wille i bagagen på bilen (för dom hade åkt i egen bil för att visa vägen hem till oss )efter killen, när dom sett vad han gjorde mot Wille så hade dom ringt till hans mobil och sagt att han skulle släppa Wille , sen hade dom 2 åkt till en möbelaffär och tittat på möbler??!!
Jobbigaste var att se alla bilderna (hur Wille försökt att öppna bagageluckan inifrån )och allt bevis material som visade att min Wille inte hittat på en enda grej av det som han berättat för mej i bilen till Sjukhuset (och jag som inte trodde på min egen SON!!!
Damen som hade hittat Wille smutsig och gråtandes, och tjejen som hade ställt av Wille i skogen själv !
hon som  har ett eget barn, dock i fosterhem (tack och lov) och med bilder på bilen som visar hur Wille försökt att ta sej ut genom bagageluckan och hur svårt han måste haft att andas i allt damm , och hur ledsen och rädd han varit i mörkret finns ju inga bilder på, mer än att man bara behövde titta på alla bilder polisen tagit och lyssna på alla vittnen.

mot slutet av eftermiddagen då vi varit där en hel dag, utan att killen tittat på mej en enda gång, frågar Domaren om Killen har något ytterligare han vill säga? Jag hoppades att han kunde säga Förlåt (det kanske skulle kunna få mej att tro att han var lite mänsklig i allafall ), men nej han hade inget att säga till någon !

och så förklarade dom att Domen faller om ytterligare 2 veckor och under tiden tills domen faller SLÄPPER dom killen??!!!

Det var lite svårt att somna den natten för mej och Gubben , nu var det inte bara Wille som var rädd att någon skulle komma,  för Wille har fortfarande svårt att sova själv, Och leker inte gärna själv ute på gården längre heller, undrar hur djupa sår han har fått av detta?? ska det någonsin släppa??

och så kom domen då!!

två års fängelse !!!för att beröva ett barns hela tillit till människor?? och det går han direkt och överklagar!! får då reda på av min Advokat att vi måste åka ner  på nästa rättegång!!  hur korkad får man bli ??han klarade sej ju med 2 års gratis mat och husrum när maxstraffet är 8 år för kidnappning. tack och lov så ringer tingsrätten  kvällen innan vi skulle vara där och säger att killen tagit till baka sin överklagan (han förstod nog hur lindrigt han kommit undan med sina 2 år!).

Samtidigt tycker jag det är synd för jag tror att han fått ett längre straff med tanke på hur mycket Wille och vår Familj lidit och hur hela vår värld ryckts upp med rötterna och alla resor till psykologer och diverse som vi har haft. ja ha nu kunde livet återgå till det normala ???

Wille sover fortfarande inte själv i sin säng, han har mardrömmar, han håller oss i handen så fort vi är ute bland folk, och vill inte prata om det som hänt mer än att han har ett otroligt hat till killen som tog han, det berättade han för pappa när dom var ute på gärdet och satte upp nytt staket, att Wille ville slå ihjäl killen, sen sa han inget mera, jo det kan man kalla vardag, ännu så funkar allt fortfarande inte normalt

EFTER KIDNAPPNINGEN.......
Det som var lite läskit var när jag letade efter wille, samma känsla som när jag letade efter min pappa(se del2?)den känslan vill jag inte att någon ska behöva uppleva!!
Och att nästan samma sak hände mej(se del 1)angående kidnappning, som barn??!!

detta var lite kort om mina med och motgångar i livet, och hur man kan lära sig att lägga sina känslor i en ryggsäck och sen gömma den, där man inte kommer ihåg.

Detta har jag lärt mig sen jag föddes, enbart för att överleva. och sätter detta i system hela tiden då det händer något.
till exempel är det först nu 16 år sedan pappa dog som jag nästan slutat att hata han!!!
För vad han gjorde mot mej och mina BARN.

min äldsta son var 5-6 år då hans morfar dog,ett år senare går jag isär med min dåvarande man,och bor själv med mina 3 barn.

Sonen börjar förskolan och där så börjar problemen....
Lärarna upptäcker att det är bajs nersmetat på toalettväggarna, och det kommer fram att det är min son som kladdar.
Psykolog kopplas in av lärarna,och den psykologen bor i lägenheten rakt under min.
nu börjar en kamp mot psykologen och socialen, som fortgår drygt ett år!!

psykologen och socialen börjar att påstå att jag skulle var en "dålig" mamma till mina barn(nu plötsligt gällde det alla mina barn??)
och jag hävdar att min son måste må dåligt på grund av att han mist 2 mycket nära personer  på mindre än ett år, han måste ju reagera på något vis??
först sin morfar som sonen träffade dagligen tills morfar dog, sen hans "pappa"(dock inte biologisk ,men den han vuxit upp med).

Vi sörjer ju alla olika,
Jag med att stoppa alla känslor i en ryggsäck, som jag sen gömmer, min son med att kladda bajs på väggarna på toaletten i skolan.

efter 2år så träffar jag min nuvarande "gubbe" och vi flyttar till en annan "stad".
Barnen börjar en ny skola, och allt verkar frid och fröjd, tills hans Lärare ringer och vill prata med mig??
Sonen går då i andra klass.
jag åker till skolan och läraren och jag börjar att prata om vad sonen gått igenom under sin uppväxt, jag berättar om hans morfar och separationen och en ny man i vårat liv.
Ja säger läraren det var just om sonens morfar hon ville prata om.??!!

Jaha säger jag, ganska matt i benen.
Det läraren berättar för mej, får mej att gråta stilla medans jag lyssnar på hennes berättelse, samtidigt så får det mej att skratta av lycka..
Läraren berättar att sonen har fått för sig att hans morfar dog på grund av honom??!!!
han har hela tiden trott att morfar gick ut i skogen för att leta efter sonen och att morfar sedan inte hittade hem igen.........

TÄNK OM JAG KUNDE FÅ TAG PÅ DEN SÅ KALLADE PSYKOLOGEN OCH STRYPA DENNE!!!!
tänk att det var jag som hade rätt hela tiden och att jag kanske inte var en så dålig mamma till mina barn som dom ville ha det till!!!

Tänk såå många år som min son gått och anklagat sig själv, för något som absolut inte var hans fel...FY FAN FÖR PSYKOLOGER SOM INTE VILL LYSSNA på föräldrar som , även om dom inte är utbildade psykologer, faktiskt känner sina barn!!!

åren går och jag lyckas att få 3 barn fram tills jag var 21år(och gå igenom 1 separation med allt vad det inne bär med bråk,rättegångar och så vidare om framför allt mina barn)
under denna tid så dör min morfar(jag var 13år), mormor(jag var 19år), farmor(jag var 23år) och min pappa(jag var då 23år)

Och  här ska jag berätta lite om livet med min pappa, om närheten och gemenskapen vi kände för och med varandra.
det var ju jag som samanförde mamma med pappa(se del1) så att jag gillade han är ju bekant.

jag var jämt med pappa, när han var i skogen och högg träd, då var jag också där, var han i garaget var jag också där.
Det var min pappa som köpte min första häst, och som alltid hjälpte till i stallet, och alltid körde mej till hästtävlingar.

pappa var syskon nummer 3 av 4 i ordningen, och av någon orsak hade han blivit kvar på gården med sin mor, när dom andra syskonen skaffat familj och hem
Pappas mamma, altså min farmor var en kvinna som visste vad hon ville. och kunde vara mycket dominant..hon var så dominant mot pappa, att fast han skaffade familj och farmor flyttade till en lägenhet, så stannade alltid pappa hos farmor efter jobbet och åt middag med henne innan han kom hem och åt middag med oss.
pappa handlade alltid åt henne och betalade alltid hennes räkningar med mera...

Han var mitt allt!!!

Men av någon orsak mådde han inte alltid så bra, kanske berodde det på hans höfter, som han hade otroligt ont i, eller att han alltid fixade med något.
Han hade ett heltid arbete som slipare, vi hade en gård som skulle skötas och odlas, och vi hade skog som skulle gallras och skötas.
Vi hade hästar, som tävlades och hundar som avlades på och ställdes ut på hundutställningar.
Jag kan förstå att det var väldigt mycket, så på 80 talet sålde mamma och pappa gården och köpte en villa istället.

 Jag tror att, igentligen så ville inte pappa detta, trotts att han förstod att han var tvungen att ta det lite lugnare, för att det var efter försäljningen som han började att må mycket dåligt psykiskt.

Första gången han försökte att ta sitt liv så var jag nog igentligen inte överaskad.....
Mamma ringde och sa att pappa var försvunnen, så den kvällen och natten var jag ute hela natten och letade i skogarna runt våran gamla gård.
tidigt på morgonen så kom han hem igen..och mycket riktigt hade han vart vid hans barndoms hem.

Så gick det ett tag(runt 6 månader) så ringde mamma och sa att pappa var borta igen.
hon ringde då polisen så att dom också skulle börja att leta.
detta var på sen hösten så det var ganska kallt på nätterna och lite snö på sina ställen.
Som vanligt så tog jag mina hundar och gick ut i skogen  runt våran gammla gård.
Just känslan som man har när man vill hitta någon men är livrädd för vad man ska hitta är obeskrivligt OBEHAGLIG.
polisen satte in en helikopter med värme sökande kamera på kvällen då vi fortfarande inte hittat han.
Jag fortsatte att leta med både bil och genom att gå ut och gå med hundarna.
Att jag tog med mig  hundarna var för att, dels få sällskap och att dom har mer näsa om dom skulle känna doften av pappa.
jag hade ständig kontakt med polisen, dom hade efterlyst pappa i radion.
och sent på kvällen var det någon som på stod att dom sett pappa åka på sin moped, på en väg tidigt på morgonen när personen vart på väg till arbetet.därför hade han inte hört efterlysningen förens han kommit hem igen på kvällen, och ringde då polisen.

va bra nu hade vi något att utgå ifrån...

detta var inte heller så långt ifrån våran gammla gård.
Jag tog hundarna i bilen och sen körde jag i väg, då var jag livrädd för vad jag skulle hitta, om jag hittade något.
jag körde runt och letade efter moped spår på vägen, stannade med jämna mellan rum och gick ur bilen för att titta efter eventuella fotspår, där det fanns lite snö.
och visst såg jag  moped spår ibland men rätt som det var så var dom borta, utplånade, försvunna.
jag stannade på dessa ställen och tog ut hundarna och bara gick och ropade på pappa, och kollade på hundarna för att se om dom reagerade på något sätt.
Så på ett ställe där jag stannat, och tagit ut hundarna för att ropa och leta, så plötsligt försvann hundarna i väg in i skogen.
nu var nog klockan ca 1-2 på natten, sen hörde jag hundarna skälla, och vågade inte gå in i skogen utan ropade in hundarna, och tänkte som så att hundarna skulle nog inte skällt, om det vart pappa dom hittat, utan det var nog ett djur dom skällt på....dock ville inte hundarna in i bilen utan dom ville tillbaks ut i skogen igen.

rejält upp skrämd så letade jag ett tag till, sen åkte jag faktiskt hem till mamma.
Polisen säjer att jag ska åka hem till mej för att försöka sova lite, så skulle vi mötas på morgoneen igen dagen efter.
Denna natten blev det inte mycket sömn vill jag lova.
morgonen efter ringer mamma runt klockan 7 och säjer att pappa kommit hem, och att hon nu skulle köra han till psyket.
vad bra då får han ju hjälp.

pappa blev intagen på psyket och blev kvar där 4 veckor, sen så behövde han bara vara där på dagarna (kommer ej ihåg hur länge detta varade)

men så blev han ialla fall utskriven från psyket, dock skulle han äta sina tabletter.

Efteråt berättar pappa för mej att när han låg ute i skogen under en stor gran(där ingen skulle hitta han, så var han så borta att han sett "ljuset i tunneln" men att han blev störd av något, jag berättar då ungefär vart hundarna skällt, och han berättar att det måste nog ha vart dom och jag som stört han så att han kom tillbaka till livet!!!!!!

Pappa fortsatte sitt liv som vanligt några månader tills att han mor gick bort, då var hon 98år.
det blir begravning, och pappa mår  ännu värre nu, han har slutat att ta sina mediciner för psyket.

 2 månader efter begravningen så åker mamma på hälsohem och pappa är hemma och tar hand om hundar och hus.
Pappa åker och hälsar på mamma med jämna mellanrum på heljerna.

Så en morgon(måndag tror jag det var i början av Mars) så ringer mamma strax innan jag ska iväg med barnen till dagmamman(som bor 4 hus ifrån mammas och pappas hus).
Mamma frågar om jag kan åka upp till huset då hon inte kan få tag på pappa och han inte kommit till jobbet(hon hade ring dit också) för att kolla.
Joo det kan jag göra innan jag åker till arbetet sa jag.
Jag lämnar barnen hos dagmamman och så åker jag upp till mammas och pappas hus.
Jag ser inte pappas bil på gården,när jag parkerar min bil, och tänker att vad konstigt att han kört ner den i garaget.
Jag går in i hallen och då kommer pappa uppflygandes från källaren och skriker att han försovit sej och rusar ut sur och arg???
Jag vänder och åker till arbetet, vad bra att han bara försovit sej, tänker jag.
sen kommer jag hem runt 16.30
Då ringer mamma och säjer att pappa inte varit på arbetet under hela dagen??!!
men han hadde ju bara försovit sej, säjer jag.
Mamma frågar om jag kan åka upp till huset och kolla att allt e ok?? joo det kan jag väll (igen tänker jag).
jag åker upp och ingen bil på gården iallafall.
jag går in och ropar men får inget svar...

Jag fattar nog ugglor i mossen direkt då.
Ringer min dåvarande man och ber att han kommer hit.
han kommer och vi börjar att leta
går runt i huset o kollar, hittar inget speciellt,jag går då ner i källaren efter viss tvekan,rädd för vad jag ska hitta !!!
hittar  bilen  i garaget,(men inte mopeden) men ingen pappa, tack och lov!!
min dåvarande man går till uthuset,för jag VÄGRADE att gå dit ut om pappa hade hängt sig där ute.
Där emot så öppnar jag dörren till toaletten nere i källaren(som aldrig används) och då hittar jag ett fullt badkar med vatten?? och en nyköpt  propp???
då kom jag på att om min pappa har försovit sej på morgonen, så är det sista han gör att jäkta!!!!
FAN han hade tänkt att dränka sig på morgonen då jag kom hit!!! och jag kom och störde han då, därför var han så jäktad och sur!!!!
och varför hade han sina gummistövlar på sej när hankomupp från källaren??
Dom frågorna kommer jag aldrig att få något svar på.
den vetskapen tog nog knäcken på mej den kvällen.

Ringer mamma och berättar att vi inte hittat han och hon var redan på väg hem då........
den natten ringer vi även min pappas ena bror, som hjälper till att leta efter pappa och så polisen naturligtvis som vi ringt redan under dagen(mamma hade ring dom då hon känner på sig att allt inte var bra,framför allt då han var uppe på hälsohemmet och verkligen tog ett riktigt FARVÄL med stoor kram och puss)

dagen efter(med en lång natt före) så möts polisen och vi i familjen hemma hos mamma på morgonen, för att gå igenom hur vi ska lägga upp letandet.
polisen och mamma bestämmer att dom ska efterlysa han både i radion och i lokaltidningen.
polisen kontaktar pappas arbete, dom draggar efter han i ån som går igenom vårat samhälle,dom spårar med polishundar, men inte ett spår efter pappa??!!!
jag är som vanligt ute och letar både till fots och med bilen(trotts obehaget det är i magen hela tiden, känner mig spyfärdig och svimmfärdig på samma gång, och livrädd för att jag ska hitta min pappa DÖD.har ialla fall med mig hundarna som tröst, när jag letar.

Vi hittar tomma tablettburkar i en soptunna som aldrig används,utan för huset på tomten
jag och mamma tror att han gått till samma ställe som sist(alltså under granen han pratat om
att vi aldrig skulle hitta).
Min man och pappas bror tror däremot att han gått åt ett helt annat håll, för att pappa vet att vi skulle leta runt våran gamla gård.
Polisen litar mera på mamma och mej så vi letar med polis och helikopter och hundar runt våran gård och där han ungefär var förra gången, utan resultat.
det börjar skymma och polisen säjer att dom inte kan göra mer förens det ljusnar igen, och diskuterar då om dom ska kalla in någon sorts skallgång med orienteringsklubben som hjälp.dom beslutar att så ska vi göra.

jag är ute hela natten med hundarna och letar,gråter,skriker och ropar på pappa, men inte ett spår hittar jag.
beslutar mej för att ta hästen nästa dag för att kunna leta lite snabbare och komma upp en bit för att se bättre.(hästen stod inte så långt ifrån vår gammla gård,där jag var övertygad om att pappa sökt sig.

Dagen efter läser vi om pappas försvinnande i tidningen,där det även fanns en bild på han.
då polisen inte hade fått ett enda tips, så tror jag att dom istortsätt började om med sökandet från ruta ett, så att säja, dom utökade om rådet runt våran gammla gård, använde flera hundpatruller för att söka med och ändå inget spår efter pappa, denna dag heller.
då har vi letat runt hela huset, även med polishund,och runt hela våran gammla gård
och allmänheten har inte sett ett spår av pappa enligt polisens tips radio.

Polisen pratade med orienteringsklubben och dom skulle starta sökandet nästa dag vid klockan 10.00 bestämdes det.
Dom gick också igenom hela huset, efter jakt på ett eventuellt avskedsbrev, till och med bröllops fotot på mamma och pappa fick vi plocka isär, om pappa hade skrivit ett brev och stoppat in i ramen, men inget hittas, och då var hela huset upp o ner vänt,bokstavligt talat.
Denna natten då jag är ute och letar är längsta natten jag varit med om i mitt liv, det är kallt(ca -8 grader) och jag är precis förstörd för nu är jag livrädd för att hitta min pappa, han har varit försvunnen i 2,5 dygn, och när han försvann så hade han bara gummistövlarna ett par jeans och en tunn jacka i bomull.
Ligga ute i den kylan i flera dagar är inte bra, och kylan var nog det största problemet för polisen också, då det inte är så mycket folk ute och rör sig när det är kallt och blåser.

3dagen kommer jag till mamma vid 7.30 tiden och tänker att jag ska ta en koll igen(och flera med mej)bakom husen, där det finns ett gärde.
jag går iväg och när jag kommer ut på gärdet är det en polisbil där,han har sin polishund med sig, för att spåra efter något spår, för att veta vart orienteringskillarna skulle börja sin skallgång,utanför huset eller våran gammla gård.
Jag går till baka till huset för att inte förstöra för hunden(om det nu spelade någon roll när så många andra redan gått där och letat).
jag tar en kopp kaffe hos mamma och poliserna börjar att hör av sej för att göra skallgången, där även jag skulle vara med.
då ringer telefonen, mamma svarar och polisen berättar att dom har hittat pappa och att ambulansen är på väg nu.

hundföraren hade vallat av gärdet utan resultat och tänkte att han skulle prova på andra sidan stora vägen(där ingen gått tidigare) på gärdena där, och helt plötsligt hade hunden fått upp ett spår.
hunden försvann över gärdena och sedan in i skogen och sen gett skall, om att han hittat en mäniska
polisen hade först hittat en stövel, sedan hade han hittat pappa ca 100meter där ifrån, vid liv men inte medvetandes.
Jag slänger mej i bilen och åker runt området för att komma ut på vägen och då ser jag ambulansen stå en bit bort, jag kör och parkerar på en ficka bakom ambulansen.

Där är nu full rulle med poliser och ambulansmän och även nyfikna bilister som stannat(då det är en mycket trafikerad väg)och även några personer som sammlats för att dom skulle vart med i skallgången.

en Polis man tar mej åt sidan direkt då han ser att jag kommer, och berättar att pappa lever men att han är mycket illa däran,och frågar vad pappa hade haft för kläder på sej när han försvann, jag berättar och beskriver vad jag settför kläder på pappa när jag sprang på han i hallen.
polisen berättar då att dom har nog hittat alla kläder utom en av pappas stövlar.
För att när dom hittade pappa har han klätt av sig massor av kläder,folk som börjar att förfrysa tror att dom svettas så att dom börjar att klä av sig kläderna, förklarade polisen där för mej.
Polisen sa också att pappas kroppstemperatur var mycket låg när dom hittade han men att han nu ligger i ambulansen med filtar på sig och att dom strax åker till sjukhuset med han.
JAg får bara se en kymt av pappa innan ambulansen stänger dörrarna och åker.
jag slänger mej i bilen och åker hem till mamma, där det står en polis och pratar med henne ,jag frågar om hon ska följa med till sjukhuset, nej inte just nu, säjer hon??!!
jag kör iallafall ganska omgående till sjukhuset.
Väl där så får jag se min pappa,han har skrapsår på hela benen, i ansiktet och på armarna men han lever iallafall !!
På eftermiddagen kommer mamma och vi får möta en läkare.
Läkaren förklarar för oss att pappas temratur var nere under 25 grader när han hittades och på grund av detta så hade njurarna slutat att fungera,och även benen var mycket illa däran, med sådana förfrysnings skador skulle dom nog inte kunna rädda pappas ben.
Jag vet att jag tänkte: vad bra då kan han inte gå ut i skogen och gömma sig igen!!!(FÖRLÅT ATT JAG LÅTER EGOISTISK MEN JUST DÅ VAR JAG NOG MYCKET EGOISTISK!)
läkaren berättar att dom funderade på om pappa skulle behöva en dialys för njurarna, men att han skulle hålla komtakten med oss om ut i fall dom var tvungna till det.
Jag har/kommer aldrig riktigt att förstå vad läkaren igentiligen sade till oss då.
Det enda jag hade i mitt huvud just då var att i Tv-program så var den största faran just innan folk fick upp tempen i normal läge sen skulle faran vara över!!
och jag vet att jag "tjatade" om detta till läkaren, och joo tempen var ju sakta men säkert på väg åt rätt håll sade han till mej.
jag och mamma går och tar en kopp kaffe, och vi bestämmer att jag ska ligga över på sjukhuset, för mamma orkar inte just nu?!.

Jag satt hela tiden hos pappa och såg hur tempen steg så sakta.och hur sjuksköterskorna tittade efter om det hade kommit något kiss i hans kateter.
han var fortfarande medvetslös och jag tror att klockan 10 på kvällen så var tempen uppe i 30grader, dock fortfarande inget kiss, och jag går och lägger mig i ett rum brevid intensiven.
Somnar  som en stock och sover  ända till 7 på morgonen(medveten om att någon skulle väcka mej om det skulle behövas), går in och ser hur det är med pappa.
Han är fortfarande medvetslös men tempen är nu uppe i 35grader, dock har han börjat att hosta, sjukköterskorna frågar mej om han rökte,ja sa jag, ja då kan det bero på rökningen att han hostar nu.
När klockan är 10 så är tempen uppe i normala 37 grader, och då tycker jag att faran är över, enligt Tv-programen jag sett...jag ser inte(vill inte se) att han fortfarande bara kissat lite blod blandatkissoch fortfarande är medvetslös.
runt 12 så åker jag från sjukhuset och hem till mamma för att hämta med henne till sjukhuset efter att vi ätit lite hemma först.
Jag åker hem till mamma och slänger imej något att äta, sen åker vi till sjukhuset.
När vi ska gå in på intensiven så har dom en klocka på väggen som man ska ringa i igentligen,men jag tyckte ju att jag inte vart borta så länge och hade kommit och gått som jag ville innan(då jag gått ut för att röka bland annat)
mamma tycker att vi ska ringa i klockan men inte jag så jag öppnardörren och vi går in, när vi kommer i på intensiven så ser jag att pappas säng är borta, men tänker att han har nog åkt iväg på dialysen ändå.
tycker dock att sjuksköterskorna beter sig underligt när jag frågar vart pappa är.
-vänta får du/ni prata med en läkare, svarar dom.
det är allt jag minns just då.......
nästa minne är att vi står inne i ett rum med pappa liggandes nerbäddad i en säng och att det står ett tänt ljus och ligger en bibel på bordet brevid sängen, och att han ser så fridfull ut!!!
jag vet inte om jag gråter eller inte, det har jag inget minne av att jag gör iallafall, vet dock att mamma gråter.
När vi går ut från rummet så står läkaren där och förklarar för oss att dom ringt in teamet för en dialys men att dom han aldrig börja med dialysen innan pappa dog. han berättade också att pappa aldrig återfick medvetandet och att han dog lugnt och fint......

KLART ATT JAG ÄR STARK, JAG ÄR JU TVUNGEN!!!
eller rättare sagt jag får lägga mina egna känslor åt sidan för att hjälpa andra, och i detta fallet var det mamma och (förhoppningsvis) PAPPA jag hjälpte.

PAPPA
JAG ÄLSKAR DEJ
DIN DOTTER.