palominostallet

när jag var 7-8år så kom min "bror" in i vår Familj.
Han var fosterhemsplacerad hos en bekant till oss,och där blev han slagen med bland annat läderbälten, efter att mamma o pappa fått reda på detta omplacerades han hos oss, jag tror han var ca 8-9år då, altså ett år äldre än mej.
När han var 10-11 så började han att bli sjuk,med symtom som  huvudvärk och började att spy rakt ut, utan någon förvarning alls.
Mamma åkte med han till vårcentralen-och dom lugnade henne med att det bara var en vanlig magsjuka!!

Efter flera resor till vårdcentalen, och veckor senare,då han bara blev värre och värre. och nu inte fick behålla ett glas vatten ens, så beslutar hon sig för att åka till regionssjukhuset, då mamma var orolig att brorsan skulle vara/bli uttorkad.

När dom kommer till regionssjukhuset då händer det grejjor, vill jag lova!!
Han kommer in på förmiddagen efter knappt 1timme så flygs han vidare till Karolinska sjukhuset i Stockholm. efter en halvtimme på Karolinska så har dom borrat ett hål i Brorsans huvud, och satt in en drenage slang.
han höll nämligen på att få huvudet sprängt, pga att ryggmärgs vätskan ej kunde cirkulera i nacken på han.

En timme senare opereras han för en Hjärntumör...
Hade han kommit en halvtimme senare till karolinska hade han inte funnits idag!!!

sviterna efter operationen gör så att han fick lära sig att skriva och tala på nytt, bland annat så blev han vänster hänt efter detta.

när brorsan är runt 12-13 år och jag är då 11-12 år så börjar helvetet för mej.
det började nog som en lek/nyfikenhet (varför jag försvarar beteendet vet jag inte)  men slutade med att jag blev sexuellt utnyttjad av min bror i ca 3-4år..
Jag mådde ju naturligt vi ganska dåligt under min tonårstid och det resulterade i 2 stycken självmord försök.
Det första var nog faktiskt bara ett rop på hjälp, och lite klantigt utfört???

Det andra självmordsförsöket var mer genomtänkt.
jag var då 15 år och hade lyckats att övertala mamma och pappa att få inreda ett rum nere i vår gammla så kallade "tvättstuga" som låg en bit från vårat hus, så att jag fick vara mera ifred(eller så att brorsan kunde "hälsa på mej" mera regelbundet??)
hur som helst så bodde jag där denna försommar, jag hade då fått masor av Lobac (värktabletter)för att jag har kronisk ryggmuskel inflamation, överläkaren på regionssjukhuset hade sagt att jag skulle komma att få sitta i rullstol innom en 10 års period, pågrund av mina rygg och bäcken besvär(haha jag går och står fortfarande . enså där 25 år senare).
så jag tar alla mina Lobac (ca 200 stycken) och sväljer ner dom med väldigt lite vin och vatten(för att inte börja spy).
detta gjorde jag på tidiga kvällen en fredag(för att veta att ingen skulle gå nertill mej tidigast runt 12 på lördagen).

men hur det nu var så skulle mamma och hennes väninna på en hundutställnig till Norge den heljen, och pappa kommer ner på förmiddagen (kan ha vart vid 8 tiden) och hittar mej livlös, han tar och lyfter upp mej springer upp till huset . säger till mamma -nu är det dax igen, jag åker till akuten på engång med henne för att hon har puls fortfarande.

Han bär mej till sin bil o drar iväg till sjukhuset, väl där så magpumpar dom mej, men dom får inte upp några tabletter(på grund av tiden som gått) dom sätter in kol och diverse andra åtgärder,med andning och puls, för att rädda mitt liv.
Jag hamnar på intensiven och vaknar upp på måndagen, alltså 3 dagar efter tablett intaget, och då får jag reda på att min mamma och hennes väninna åkt till Norge på hundutställningen????? trotts att jag var mycket illa däran, när pappa kom in med mig till akuten(ja ja jag vet att hundarna är viktiga för mammma, men detta???snacka om att känna sig önskvärd?)

jag fick komma hem efter 1-2 veckor (kommer ej ihåg hur länge jag fick ligga där)efter åtskilliga undersökningar på lever,njurar och annat...då Lobac är Mycket skadligt för framförallt levern och då jag har kronisk urinvägs infektion också så underlättade det ju inte läkningen precis.
det visade sig i att jag fick mycket ont i levern och även mådde mycket illa, om jag åt ost,mjölk och en del annat, flera år efter detta.

Trotts dessa försök att avsluta mitt liv så berättade jag inte orsaken för min mamma, och hon frågade heller aldrig efter orsaken.

och efter detta så vet jag att ordspråket   "tredje gången gillt"  verkligen gäller mej ialla fall(en känsla jag har bara)....

Jag föddes i Stockholm -68.

Hamnade på ett barnhem direkt (biologiska mamma var heroinist och min biologiska pappa var en alkholist)
När jag var 1 1/2 år blev jag fosterhemsplacerad (för resten av mitt liv) hos hon som jag nu kommer att kalla mammma här.
Mamma var då gift med en man som var VÄLDIGT svartsjuk.
denna mannnen kan vi kalla "Nisse" hedan efter.
När dom var och tittade på barnhemmet så såg dom mej, med sängen fast kedjad iväggen(för att jag satt o gungade så pass mycket i min säng,
att den "gick" ut på golvet, så dom vart tvungna att kedja fast sängen i väggen!) i våran sal, där vi bodde,ca 6-8 barn, nästan hela dagarna.
Jag var ett mycket aktivt barn,men lyckades väl att charma dom?

väl "hemma" hos mamma och Nisse så började anpassningen till det normala livet,
det vill säja att jag skulle lära mig att gå över trösklar(sånna hade vi ju inte på barnhemmet) utan att ramla och slå mig,
att inte bli livrädd när någon satte på radion(hade aldrig sett eller än mindre hört en radio på barnhemmet) och massor av fler saker,
tex att inte bitas på dagis.....vilket jag hade mycket svårt att förstå.
men till slut så anpassade jag mej till mitt nya liv...med en ny familj, och nya motgångar....

mamma och Nisses förhållande var väldigt stormigt, med mycket bråk och slag.
Nisse var så svartsjuk att han alltid körde mamma till och från jobbet till exempel, han var även mycket våldsam, även mot mej.
Jag har väldigt få minnen från denna tiden(ett sätt att skydda sej kanske?)men jag kommer ihåg några tillfällen ialla fall,
Tex när jag inte orkade äta upp min mat (jag var nog runt 3-4 år ) då  fick  jag matbordet över mej,
för att Nisse blev sur, när han hade lagat maten åt mej och då välter man bordet över "ungen"??? och gapar och skriker.

När jag var runt 5 så hade vi ett sommartorp(granne,där jag kom att växa upp) som vi bodde i på sommaren,
tror att det var vänner eller släktingar till Nisse som fixade det åt oss, så att vi kunde hyra det.
Jag var ofta hos grannen där, dom var 2 stycken på gården,en mamma och hennes vuxna son "Ivar"och deras schäfer hanne som hette Jackie(vad jag älskade den hunden)
 och jag trivdes väldigt bra hos dom.
Så bra så att när jag skulle cyckla hem till mamma så fick jag alltid "puktering" på cyckeln (jag släppte ut luften ur däcken)så att jag inte skulle kunna komma hem ,
då fick mamma hämta mej med bilen, eller så hjälpte "Ivar" mej att "laga" pukteringen åt mej, eller så körde han hem mej till mamma, i sin bil.

Mamma mådde nu allt sämre, som gift med "Nisse" och sa till slut att nu ska vi skiljas till "Nisse",
trotts att Nisse både hotade med att ta livet av sej och oss, så skildes dom när jag var 6år gammal.

vi (mamma och jag) kom att flytta till samhället där vi haft vår sommarstuga, och mamma började då att träffa "Ivar" som vän, som jag fortfarande var hos ofta.
Ibland så ringde "Nisse" och hotade mamma på telefonen, vilket han även gjorde en kväll under vintern, då vi var hemma på kvällen,
jag tror att vi precis hade ätit mat då, jag vet att mamma sprang och tittade ut på parkeringen hela tiden och släckte i hela lägenheten, efter det samtalet.
mamma ringde även "Ivar" så att han kom till oss på kvällen.(tror att han visste hur det låg till mellan mamma och "Nisse").
senare på kvällen så dök det upp en Merca på parkeringen, jag blev glad, för jag kände ju igen den!
Mamma blev liv rädd, och tog med mej in på toaletten, när hon såg att Nisse var på väg åt vårt hus, Ivar var i vardagsrummet och tittade på Tv.
Nisse knackade och bankade på dörren till lägenheten ett par gånger och skrek något i trapphuset, genom brevlådan.
Mamma höll i mej sten hårt på toalettten, för att jag ville ut o hälsa på nisse, och förstod inget alls.

Till slut gick Nisse sin väg, vi gick ut från toaletten och mamma och jag ställer oss vid fönstret, så att vi ser ner på parkeringen, ser att Nisse går mot bilen.
Suck vad bra att han gav upp, trodde mamma och "Ivar" ,men nej då.
Nisse går raka vägen till bagageluckan i bilen, plockar fram något ur den och sen vänder han sig om, och börjar gå mot vårt hus igen.
Mamma blir livrädd  och änn en gång så släpar hon in mej på toaletten, låser dörren och bara håller om mej och gråter.

Strax där efter så hör man hur Nisse bankar på dörren till lägenheten, men igen öppnar ju ,så han tar helt sonika fram yxan(som han hade i bakluckan på bilen)
och slår sig in genom dörren.
Väl inne i lägenheten, så hör mamma och jag ett helvetes liv i vardagsrummet,när nisse upptäcker Ivar,
saker går i sönder och välts omkull och det är fullt slagsmål, låter det som.
Sen blir det tyst i lägenheten.
Mamma och jag ser hur handtaget åker ner, där vi sitter på toaletten,och hur nisse försöker att komma in, t
ill slut så känner mamma att hon är tvungen att öppna, om inte nisse ska slå in dörren med yxan på toaletten också.
Nisse tvingar ut oss från toaletten och med ut till bilen, vi sätter oss i bilen mamma i framsätet brevid Nisse,  jag får sitta i baksätet.
för en gång skull så är jag väldigt tyst,antagligan chockad,  fram sitter mamma och bönar och ber och gråter så att han ska släppa av oss.

Så bär det iväg i bilen...

jag hör hur Nisse säjer att han ska köra mot stockholm, och när vi kommer till  Gnesta så ska han  köra av vägen,
på en bro som går över ett tågspår(ser ut som en S-kurva just där) så att vi dör alla 3, för att får inte Nisse ha mamma, så ska ingen annan heller få ha mamma.
Nisse berättar också att han måste stanna och tanka bilen full, för då exploderar den bättre när vi landar på tågspåret med bilen.
Han beordrar mamma att ta av sig alla kläder, så att hon sitter naken i bilen,
 för att mamma inte ska kunna rymma när Nisse ska tanka på bensin stationen, han öppnar rutan och slänger ut kläderna genom rutan vart efter mamma tar dom av sej.
jag sitter knäpp tyst i baksätet med uppdragna ben i min pyjamas, och helt plötsligt ser jag en bil långt bakom oss, med släckta ljus.
Att jag inte sa något  om bilen bakom oss, fattar jag inte änn i dag???
hur länge bilen körde bakom oss vet jag inte, men för mej kändes det som en evighet.

till slut nådde vi Gnesta och ska stanna på macken för att tanka,
Nisse i framsätet med yxan mellan sätena och brevid  sitter mamma spritt språngande naken och i baksätet sitter jag i pyjamasen.
Nisse säger åt mamma att ta det jävligt lungt nu, och inte hitta på några dumheter, mej tittar han bara på över axeln.
Nisse kliver ur bilen,tar med sig yxan och lutar den mot bilen, börjar att tanka och när det är fullt i tanken, går han in och ska betala bensinen.
Jag vet att jag sitter och funderar på vart bilen tog vägen som åkt bakom oss nästan hela tiden, när det helt plötsligt kryllar av poliser runt bensinstationen.
dom smyger runt vid vår bil och mimar åt oss att vi ska vara tysta,och när Nisse kommer ut och sätter sig i bilen,
så bryter helvetet löst, poliserna gormar och gapar runt hela bilen med dragna pistoler, och får upp förardörren och sliter ut Nisse och slänger ner han på marken,
öppnar mammas bildörr , hör så att hon är okej och säger att dom ska hämta ambulanspersonalen så att mamma får en filt att dölja sin nakna kropp med.

Det enda jag kommer ihåg som sista minne är att mamma sitter i framsätet i Nisses bil med en gul filt om sig.....

Polisen berättar att det var dom som åkt efter oss hela tiden, med släkta ljus på bilarna, för att Nisse inte skulle se dom.
polisen berättar också att det var Ivar som ringt efter dom.
när nisse slog sej igenom vår lägenhetsdörr med yxan så stog Ivar innanför.
Ett riktigt bråk utbröt men Nisse hade ju yxan i ena handen och lyckas att få in ett riktigt slag i ryggen på Ivar med yxan, så att Ivar tuppar av.
Somtur var så kom slaget från yxan med baksidan av yxan(den flata delen)i Ivars rygg, han fick ett mindre sår som han fick ihop sytt på akutmotagningen.
Ivar hade svimmat av  slaget och när han vaknade så var lägenheten helt tom, så han ringde polisen direkt , polisen kom till lägenheten, 
skickade efter en ambulans till Ivar, och skickade ut en hel drös med polisbilar för att leta efter oss.

För denna kidnappning och mordförsök, så fick Nisse 2års fängelse......

Och efter detta så blev mamma och Ivar ett par, och gifte sig , så hedan efter kommer Ivar att kallas pappa
<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<
Hos mamma och pappa var jag nog ganska trygg, för jag har många trevliga minnen från vår första tid ihop.

här kommer lite info om djuren som finns på vår gård.

hundar:

Myran, rottis tik på 9 år
Semlan ,6månaders tik korsning Vit herdehund/samojed
mazarin mopstik 4år
Jag är gammal mopsuppfödare, men inte just nu.

Hästar

Märta palominosto 9 år(egen uppfödning)

Kalif knabstrupper valack 10 år, 

Räkan fullblodssto 5år,dräktig med en knabstrupper, så fölet blir garanterat prickig, fölar i april.

Ragata 2 årigt palominosto med Märta som mamma (till salu).

Isa new forest ponny 22 år(lusens ponny)

FjällKossor
Svana  på 12 år (dräktig)
Svala svanas kalv 1år(dräktig)
Crille vår fjälltjur 2år

sen har vi 8 får vara av ett är mitt(fick det i 40års present )

sen en drös med katter närmare bestämt 5 honor o en hanne
2 råttor(barnens)

sen är det slut för tillfället
eventuellt kommer det 2 hästar till o en chihuahua hanne åsså men inget bestämt ännu.

är kommer ni att få läsa om mej och mitt liv med allt var det innebär av barn,man,djur och jobb.
en liten presentation av vår familj är som följer

jag "Ella "(tjej) 40år
mannen "gubben" (kille)50år

barnen

Carrie(flicka)23 år 2egna barn moa 4 år, Liam 1 år (bor i skåne)med kille.
Kneppin (pojke) 22 år (bor i skåne).
Timmietott (pojke) 19 år bor i stockholm.
Lusen (flicka) 12 år
Owwe (pojke) 11år
Wille (pojke)9år

I nästa blogg presenterar jag alla våra djur.....på återseende.